.

Nu har det gått över två veckor sen jag träffade mamma sist. Det är som en klocka i mig som säger till mig att nu är det dags att börja sakna. Det enda problemet är bara att hon befinner sig i Indien för tillfället och är högst onåbar. Det enda som säger mig att hon är vid liv och mår bra är de få resedagboksinläggen som hon och Mats har skrivit. Nej ush, hoppas denna vecka går fort så att jag står ut till helgen då det bli överaskningskalas för Mats och jag får se lilla mamma igen!